6 oktober 2015

När envisheten vinner



Plötsligt var den här.
Hösten.
I kalendern har det ju varit höst ett tag nu.
För mig anlände den i veckan.
Årstiden som känts så långt bort och som skulle stå för lugn landning.
Bitar som skulle falla på plats och ett vardagslunk återigen.
Jag hade planen klar.
Jobba och bara vara.
Bara vara med henne.
Min lilla godisbit.
Har under lång tid sprungit framåt
med ett gummiband som dragit mig mot den där berömda väggen.
Jag har envist tvärvägrat och lyckats slita mig loss utan att fastna.
Har mitt i brinnande kriser vägrat ge upp.
Sedan kom livet där med sina härliga överraskningar.
Drömjobb delvis i annan stad med utmaning och driv deluxe vs nytt jobb på hemmaplan med rullande och nedvarvad vardag.
Jag vill vidga vyerna och komma från staden på deltid.
Singelliv i småstad är dessutom bara mer än trist och arbetsmässigt är begränsningarna för många om man vill lite till.
Vill MER och vill UTMANA sig själv.
Det vill jag.
Frågan är bara om tiden är nu.
Positiv energi eller för mycket ansvar just nu.
Ja, ni fattar.
Lyxbekymmer om än så svåra att 
klura ut.




Nu tar jag paus från tänket.
In i duschen och mot jobbet.
Livet rullar på.
Jag mår massa kilo lättare trots allt.
Han har aldrig varit så långt bort
och vänner och familj har aldrig varit så nära.
De som undrar hur jag har det 
och hur jag mår.
Han som inte en enda gång efter 10 
års vänskap innan kärleken slog till frågat mig hur jag mår.
Inte en enda gång.
Känn på den.
Det har jag gjort och tagit ännu ett envist kliv.

Fin dag alla fina!

Kramen M

Foto via PINTEREST 

11 kommentarer:

  1. Ja du Maria, svårt att råda men du kommer säkert fram till det bästa beslutet.

    Kramen mamma

    SvaraRadera
  2. Men asså babe!!! Du har alldeles för mkt gåvor och talanger för småstaden. Det viktigaste är att du får vara med dina nära och kära samtidigt i någon kombination, och med dina fina vänner och familj så kan det säkert funka toppen. ("safezone" jobb kan du alltid få om du ändrar dig)Try your wings, och var rädd om ditt hjärta, för därifrån utgår livet. love å lycka till dig./H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fantastisk power-feedback! Kloka ord och tusen tack! Tar dem med mig i funderandet, och stor kram!♡

      Radera
  3. Så svårt att välja..... men även om drömjobbet inte blir nu, så kommer det att bli ett drömjobb för dig inom det snaraste! Du är nämligen bara så otroligt grymt talangfull, och världen kommer att öppna sig och slåss om dig!!! Så är det! Andas och ladda, sen är du redo att ta dig an både jobb och kärlek!
    För han som har varit en så kallad vän, har aldrig varit så långt bort..... (det kallas helvetet... :) Oavsett vad du beslutar dig för så är du bara bäst!!! Stor kram / Jennie ♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du min fina vackra vän! Alltid ärlig och alltid klok. Arg som ett bi med bebis i magen och sann som få. Med på hela resan upp och ned och upp igen, och jag är evigt tacksam...det vet du! Nu längtar vi vidare efter bebben, kärleken och nya drömmar. Stor kram!♡

      Radera
    2. Bästa vännen! Massor av kärlek till dig! ♡♡♡

      Radera
  4. Du vill mer och kommer att komma dit när du är redo för det! Hälsan är viktigast och jag uppskattar att du lyssnar och känner efter..Lite för lätt att bara "köra på" och kanske inte hinna bromsa i tid...Tid som finns och som du kommer att kunna göra det bästa av!! Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kloka ord och så tacksam för all vägledning i rätt riktning när förvirringen känns som mest♡ Tack min finaste syster och fortsätt njut av skön semester! Stor kram♡

      Radera
  5. Hej! Åh, jag vet inte var jag ska börja... Hittade hit, vet inte hur, men både din blogg och insta. Det första jag tänkte var: "gode gud, måtte hon hinna blogga mer bara" när jag läste detta inlägg. För det slår rakt in i mig, så fina bilder både här och insta, och dina texter. Så ärliga, raka och ändå poetiskt snirkliga.

    Goda råd är inte min grej. Jag är så dålig på dem till mig själv också. Men en sak gör jag nuförtiden som jag inte gjorde när jag var yngre: lyssnar till hjärtat, och skiter i vad alla runt om tycker (alltså jag har barn och jag menar ju inte att jag bara kör över dem tex, äsch, jag tror nog du fattar vad jag menar ;))

    Och by the way, på tal om ålder, läste jag att du är 42??!! Nej, jag måste ha läst det nån annastans på nån annan person. Förlåt. Du kan inte vara det... Helt omöjligt... Du ser inte ut som en dag äldre än 30. Jo seriöst, det menar jag. Tänkte faktiskt lite suckande när jag tittade här: jaja, ännu en flickspoling med inspirerande stil, varför hittar jag aldrig nån i min egen ålder... HAHAHA! Är 40 själv förresten. Vad nu ålder spelar för roll när det handlar om stil. Men jag är bara ärlig nu, det var så jag tänkte.

    Och bra är jag på att få ur mig ord i en enda salig röra. Sorry.

    Ville bara säga att det var helt magiskt kul att hitta hit, du har en ny stalk... - förlåt följare ;)

    Styrkekramar till dig i alla dina beslut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vart ska jag börja?!!
      Tack och så kul att du hittat hit och blivit inspirerad:) Du och dina ord värmer mig såååå mycket ska du veta. Mina bilder och mina texter bara flödar ur mig och bloggen har blivit en kanal för mycket som bara vill ut. Jag nästan glömmer att andra faktiskt läser och det gör mig extra glad över dina ord.
      Jag tror som du att magkänsla och hjärta får visa vägen, att ålder bara är en siffra och att vi ofta hakar upp oss på vart och vilken ålder vi befinner oss i...som att den skulle begränsa oss på ngt vis. Det har jag aldrig förstått:) Tack igen och välkommen till mig, tar "stalker" varningen som en stor komplimang! Kram och fin kväll!

      Radera