Torsdag.
Snörvlig men piggare efter
några dagar hemma med varvad
feber och snuva.
Minns faktiskt inte när jag var
förkyld senast, så ska
väl inte klaga.
Morgonkaffet
(och ärtans varma choklad för den delen)
intas ur vackra handgjorda koppar.
Jag har nämligen sprungit
på en ny bekantskap och tillika
grym keramiker.
Hemma i sitt kök ”hobbydrejar”
Dimo Giouvanoglou
(dimo_stenis på Instagram)
mer och massa finheter.
Glasyren blandar han själv
och sedan testar han sig fram
till önskvärd finish och nyans.
Petigt noggrann och sådär
nördigt insnöad som
jag tycker så mycket om.
Det som han ser som skavanker
tycker jag om.
Självkritiskt tittar han på
sina alster som står utspridda
på mitt köksbord en kväll.
Jag känner igen prick det där.
Till min samling av kaffekoppar
väljer jag två st grå koppar
med slät struktur och två st
med mer struktur i beige med
bruna inslag.
Jag tycker om att blanda.
När formerna gifter sig med varandra
kan man ändå hitta helheten liksom.
Jag får även med en urfin pajform
(ugnssäker såklart) / skål som
pryder sidebordet i köket när det inte
ska användas.
Jag älskar dessa möten.
Med kreativa människor som
man inte hade en aning om att
de fanns.
Tänk vad mycket kreativ talang det bor
i vårt avlånga land.
Att lära sig nya saker.
Höra andra som passionerat berättar
om sitt kreativa intresse.
Det är häftigt.
Tack Dimo och Peppe
(peppehphotography på Instagram)
för latecall och snart gör vi
stan igen!:)
Close up.
Hur fina?!
”Misslyckad” form som jag
set som ett enda lyckat misslyckande.
Galet fin och på söndag ska där
finnas äppelpaj att bjuda
födelsedags-mormor/mamma på.
Mumma.
Ärtan.
Med sin morgon-choklad och
gurkmacka.
Så noggran med tiden och alltid
koll på klockan om
morgonen.
En bra egenskap hon helt klart
fått av papsen.
Försöker bättra mig var eviga dag:)
Ljusstake från
som vi precis fått in på jobbet
Kärlek vid första ögonkastet.
Både i henne ovan och min nya
lilla ljuskälla i keramik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar