Så kom han äntligen.
Mitt i mörkaste november och lagom till adventsmysets smygstart.
Med lussebullar och rykande kaffe satt vi där runt bordet hos bästa vännen idag.
Nu med lilla Truls som en extra bonus.
Ett varmt kärleksrus far genom hela mig.
Obeskrivbart och helt fantastiskt.
Jag har vid det här laget accepterat att jag inte kommer att få fler barn.
Något som länge fattats mig samtidigt som jag är så oerhört tacksam över det barn jag faktiskt fått.
Inte alla förunnat.
Att nu se denna vackra lilla varelse ligga där så liten, söt och hjälplös och veta att han ska hänga med oss på kommande upptåg känns så obeskrivligt roligt.
Bästa vännen och jag hänger nämligen mycket och jämt.
Fick varsin pilutta med en veckas mellanrum.
Bästa vänner även de, redan från start.
Tillsammans roddar vi runt livet.
I med och motgång.
Uppför och nedför.
Utan hennes vänskap hade jag gått under många gånger om.
Hon som alltid är brutalt ärlig.
Hård, mjuk och aldrig dömande.
Älttålig till tusen och glad för det mesta.
Så galet tacksam är jag.
Barnrum.
Finns det något roligare att inreda?
Nix.
Truls rum med underbara detaljer är en dröm i grått, vitt, svart och guld.
Älsk på det och älsk på honom.
Ett nytt liv och en ny liten medlem till vår alldeles egna lilla "extra-familj".
En bättre än bra söndag helt enkelt.
Tack för att vi fick komma min finaste vän.
Nu önskar jag er alla en mysig söndagskväll!
Kramen M.
