Med andan i halsen kliver jag in på lunchhaket.
Ett sånt där typiskt ställe i utkanten av city med kostymgubbar och arbetarmän i en salig blandning.
Jag och världens bästa extra-pappa har precis lämnat in min telefon för byte mot en ny och uppdaterad.
Nu ska vi luncha tillsammans medan telefonen görs klar för användning.
Jag står och funderar på ärtsoppa eller kalops och ska precis fråga om man får pannkaka även om man inte äter ärtsoppa när han dyker upp som gubben i lådan.
Som alltid.
På de mest otippade av platser.
I full arbetarmundering kommer han leendes fram och kramar mig länge.
Längre än vad bara vänner gör.
Jag far in i hans stora famn och hinner snabbt förbanna utslagen på hakan och hårkaoset.
Känner hans doft och tackar samtidigt ovan för mina höga platåboots som förlänger spirorna.
Alltid något.
Denna underbart galna man som jagade mig in i det sista innan jag slog spiken i kistan och valde pärlans pappa som tog mig med storm och svindlande förälskelse.
Åren har gått och efter min separation har vi stött på varandra då och då.
Flörtat och varit nära.
Inte längre än så.
Han hör av sig lite då och då för att bara babbla lite.
Höra hur jag har det och om jag leker med livet.
Säger att jag alltid funnits i hans tanke men att han till slut släppte tanken på ett VI när han blev räddad ur ett galet ohälsosamt singelliv av henne.
Hon som han lever med nu.
Att träffa upptagna män är inte min melodi.
Det fina i kråksången med just dagens kramare
är att han tycker likadant.
I fullständig ärlighet och med ett galet roligt ordförråd har han i samtal och via sms talat om hur han känner och vad han han skulle vilja om man fick välja utan att såra.
Ofta i metaforer vilket är något som en ordälskare som jag bara supergillar.
Han är inte beredd att lämna och en otrohets affär är inget för honom.
För hennes skull och för min säger han.
Jag hade i och för sig ändå tackat nej efter resan med annan upptagen som tagit för evigt att komma över.
Att prata respekt i samma mening som otrohetstankar känns bakvänt men med honom funkar det fint.
Han är ärlig i vad han känner.
Egot i honom tar inte över.
Hatten av för det och lycka till henne.
Hon som inte vet men ändå har hela honom.
Även om hon säkert inte skulle se det så om hon visste.
Svårt åt alla håll.
Jag sörjer inte detta på något vis.
Han får mig alltid på gott humör och sparkar mig i baken framåt på kärleksstigen.
Med ny energi och smått omtumlad väljer jag ärtsoppan där på lunchen för att göra det enkelt.
Speglar mig lite snabbt för att se hur jag såg ut när vi pratade.
Livet är bra konstigt tänker jag medan jag äter min pannkaka och småpratar med extra-pappa.
Han läser expressen på mobilen och meddelar att Donald Trump har härmat utvecklingsstörda och att Putin rustar för krig.
Jag lyssnar med halva örat och funderar på det där med otrohet.
Den ultimata formen av svek.
Livet.
Brutalt och på många sätt väldigt svårt att greppa.
Att bli drabbad och välja ny väg.
Att stanna och dölja.
Jag är inte den som dömer.
Vi väljer alla olika.
För valet har vi.
Alltid.
Dagens inspiration i bilder får även fungera som en liten önskelista så här i juletider.
1.
ACNE gör fina små lädergoods där du kan beställa din egen logo.
3. Fina små läderväskor för mobilen och nycklarna från
WHYRED
5. Ubercoola skinnbrallor från
NOA NOA som vi inte har i butik och som dessutom är slut på lager.
Finns i webshoppen dock.
Nu fortsätter vi adventsfirandet med filmkväll och tända ljus.
Halleluja för december som väntar och hejdå mörkaste november.
Skönt på alla sätt.
Kramen M.
