2015.
Vet knappt vart jag ska börja.
Året som skulle bli SÅ bra.
Började SÅ bra.
Vi trodde på vår butik ANYDAY och ett ekonomiskt bättre läge.
Inköp och starka vårkollektioner på ingång.
Nya märken med större pris-spann för en större kundkrets i vår tröga modestad.
Web-butik under arbete.
Han hade precis deklarerat att nu var han redo.
Efter år av fram och tillbaka var han verkligen klar med sitt gamla liv.
Äntligen skulle vi ses under blixt och dunder.
Blablabla.
Alla har vi olika förutsättningar.
Jag är inte drabbad av allt man kan bli drabbad av.
Jag är ofantligt lyckligt lottad på många plan.
Pärlan, familjen och vännerna.
En ny liten bebis i "familjen".
De jag ständigt återkommer till.
Mina hjältar.
Upplevelser är personliga och du kan bara utgå från ditt eget perspektiv.
Året blev ju nämligen inte alls som jag hade tänkt.
Vi stängde butiken efter hård ekonomisk press och trög handel över lag.
Ett bra beslut om än SÅ sorgligt och SÅ svårt.
Han valde att återgå till sitt gamla.
Ändrade sig igen.
Tack och hej och inte ett ord efter det.
Två sorger och ekonomisk oro från helvetet.
Under våren och sommaren kände jag min egen andedräkt studsa tillbaka mot den berömda väggen många gånger om men lyckades springa förbi.
Hur förstår jag inte idag.
Sömnbrist, ryggskott och en hy som gud glömde är bara några få märkliga symptom som stressen visade sig på.
Att samtidigt hänga med som mamma och börja på nya arbeten.
Konstigt nog klarar man mer än vad man tror.
Med nöd och näppe.
Om man orkar ge sig FAN på att det SKA gå och att det SKA bli bättre.
Vilket det blir även om det tar tid.
För mig handlade det om att greppa varje positiv liten sak.
Fly in i det kreativa där tid och rum försvinner i glädje och lust.
Tvinga in framtidstro och älta bort det jobbiga med de nära.
Upp och ned.
Fram och tillbaka.
Nu när distansen så smått börjat komma till mig känns det lättare att ta i allt det där jobbiga.
Att släppa ned garden och bara låta det här året vara det där jättejobbiga året.
Det är inte heller en enkel match.
För en positiv människa som mig själv är det svårt att ta i.
Att inte må bra.
Jag som alltid sett på mig själv som en glad människa.
Hon som alltid skrattar mycket och har kul med livet.
Mitt grymmaste plagg från butiken.
Alla kategorier.
Skinnklänning i silver från 2ND DAY.
En juvel att spara för alltid.
Pyssel från tiden innan butiken öppnat.
Jag spånade på typsnitt och lekte med stämplar.
Herregud så glad jag är att vi vågade.
Att vi ändå gjorde det.
Mia och jag.
1000 erfarenheter rikare och starkare.
Min bakgrundsbild på datorn.
En ständig påminnelse om att försöka ha roligt varje dag.
Fånigt med mantran men väldigt bra ändå.
Min största glädjekälla och här-och-nu påminnare.
Såklart.
2016.
Äntligen.
Nytt år och nya friska andetag.
Mål:
Dricka lite mindre kaffe.
Börja använda alla skor jag aldrig kan låta bli att köpa.
Skratta mer.
Våga tro på män.
Våga tro på mig.
Komma tillbaka.
Jag läste en intervju med danska Rebecka Bach som arbetar som design chef på G-star häromdagen.
Hennes karriärtips löd:
"Lär av det som varit, lev i nuet och skapa egna mål."
Livstips skulle jag vilja säga.
Nästa år vill jag inte säga äntligen så här dags.
Det är mitt allra största mål för det nya året.
Gott Nytt alla fina, vi ses nästa år!
Kramen M.
