29 augusti 2017

Man tager vad man haver när liten blivit något större.



Vi.
Hon och jag.
Min ärta som gått från liten till ngt lite större.
10 år senare i höst och nu med sprillans nytt rum hemma 
hos mig där hon bor varannan vecka.
Som ni kanske redan vet har jag flyttat ut min säng från 
vårt gemensamma sovrum och istället ställt in 
soffan från det så kallade vardagsrummet i hennes nya 
rum som vi där ovan sitter och myser i.
Även ett skönt kompishäng och en extra sovplats för
små och stora vänner på besök.
Bakom oss sitter en påbörjad moodboard.
För minnen och kärlek.
Det är en vanlig MDF-skiva som jag målat grå.
Jag hade den redan hemma då den användes som sängavel från början.
Det är just det där jag gillar.
Att trolla med knäna använda det som finns.
Att leka med inredningen och våga tänka nytt liv eller 
annorlunda funktion med befintliga prylar.
I ärtans nya rum har jag endast addat en ny säng och 
bytt till mig en sänghimmel från en vän som inte längre använder den.
Resten är sedan gammalt men med ett helt nytt intryck.
Önskemålet från ärtan var en sänghimmel och blå toner.
Jag tog tag i saken och överraskade henne efter en vecka hos pappsen.
Lyckan var total och hon jublade glatt.
Mammahjärtat blev varmt och nu ska vi tillsammans
leta småprylar som gör hennes rum till hennes med egna 
personliga ting.
Som ikväll då vi hamrat upp egengjord liten firre i form 
av hängare som hon gjort på träslöjden.
I glaskupan bredvid sängen tog jag en gammal ljusslinga
för mysig och lätt magisk belysning.




Vackra pappersfåglar på snöre som fladdrar i vinden när fönstret står på glänt.


De befintliga knopplisterna från jobbet fick sitta kvar
och fungerar nu som klädhängare till diverse favvoplagg.


Balansen mellan liten tjej och stor.
Än funkar sänghimmel men borta är rosa och gulligt.
Nu handlar det mer om att hänga än om att bara leka.
Även om barbiedockorna åker fram fortfarande vilket 
jag är glad för.
Det är länge man ska vara stor och alldeles för kort tid 
för många att vara små.
Jag gör vad jag kan för att sakta farten.
Den tiden kommer ju ändå så småningom.


Det platsbyggda skrivbordet gjorde vi redan för en tid sedan.
Här hänger hon mycket och mer.
Bästa platsen där hon får kladda fritt med lim, slime, pennor och stämplar
bäst hon vill.
Med en tålig yta på skivan är det bara att gno järnet när hon är klar
utan att vara rädd för repor eller annat.
Till skillnad mot min 200 år gamla skiva som jag har i köket;)


En liten överraskning med de gamla stämplarna som används 
flitigt av både henne och mig.
Speciellt vid jul och födelsedagar.
Jättekul faktiskt.



En påse kärlek och foton från förr på rad.
Hon älskar bilderna av sig själv som liten och det gör ju jag med.
Såklart.
Hepp på nya tider både för henne och mig.
Man gör vad man kan och så gott det bara går.
Hösten är kommen och jag har flyttat ut till ny sovplats med tv i.
Bara det.
Som aldrig skulle ske ju.
Romantikdödarens romantikdödare liksom.
Men det är klart.
Jag kör ju solo igen så då får väl en och annan feelgoodfilm alá
mys innan natti natti kanske vara ok då.

Nu kvällskaffe hos grannen i kollektivet medan piluttorna våra
leker (med gosedjur and I LOVE IT!)
och mycket piggare här efter några dagars feber.
Yay på det och fin kväll mina vänner.

Kramen M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar