Insnöad På Vår Å Växter

Det blir bara värre och värre.

Mitt insnöade intresse för växter.

Jag mår SÅ BRA av plantering, vattning 

och googlande om mina sorter som jag har på balkongen.

Jag vill liksom praoa och bo på

en handelsträdgård.

Turen idag fick bli på cykel till 

Blomsterlandet.

Vi åker ju inte bil ihop med 

vänner just nu liksom.

Skön tur i frisk luft och med magiskt

landskap som vy bakom solglajerna.

Ni missar väl inte det?

Denna korta period på våren då ALLT 

knoppas och slår ut till

sagolik prakt.

På vägen hem tog jag några bilder 

från kvarteret där vi bor.

Vackert va?

 












Några av mina växter från förra året 

som nu ska få lite nya kompisar.

Stockros (Black Night)

Clematis (Gladys Picard)

Svart klöver.

....och årets chansning.

En buskros (Louise Bugnet)

Den ska vara mycket härdig och har blivit vald till årets ros 2020.

Jag har en härlig vän i Norge som

heter Svein.

Han älskar växter och i synnerhet rosor.

På hans stora fantastiska terass i Hamar

odlar han olika sorter och har med varm

hand guidat och gett mig tips 

om hur och vilka sorter jag kan

plantera på min balkong.

Idag ska jag messa honom och

be honom påminna mig om

planteringen.

Hur långt ned i jorden plantan ska osv.

Superkul och spännande projekt!

Här är bilder på de 4 sorters växter jag

tänkte blanda i min STORA 

balja.

Clematisen får bo längst bak

och slingra sig upp mot väggen.

Stockrosen hamnar också snett i bakkant.

Sedan rosen och klövern i framkant.

Tror och hoppas det blir en otippad

och vacker kombination att njuta av hela sommaren.

Hoppas ni har en fin lördag 

och ta hand om er.

Kramen M.

Mörk Trädgårdsmagi

Vår igen då.

Den märkligaste vår vi alla har upplevt.

En tid av oro varvat med pånyttfödelsens känsla.

Det krockar, 

och jag tar desperat till alla små 

glädjeämnen jag har och gör dem större än vanligt.

Vissa dagar fungerar det bra.

Andra dagar har jag ingen ork.

Ingen lust och ingen energi.

Det går upp.

Å det går ned.

Känner ni igen er?

I Sverige lever vi som 

inga andra gör.

Ett öppet samhälle med 

”Frihet under ansvar”

En strävan mot flockimmunitet 

och tusen tankar runt det.

En daglig dos av inre krig mellan 

ren instinkt om att vilja stänga in sig 

och förväntan om att kämpa 

på och ge sig ut i staden.

Under ansvar.

Vilket LÅNGT ifrån alla tar.

Så sorgligt.

Växter och trädgård är sedan

många år ett stort intresse för mig 

och en av mina glädjekällor.

Många av bilderna här kommer från 

ZETAS

En handelsträdgård i Stockholm

som ni måste besöka inom sin tid, om ni inte redan 

vart där.

Galet fin inspiration och alla de 

sorters växter du önskar.

Ofta inpackat i en mörkare ton,

som jag tycker är så snyggt.

En sån här ska jag ha.

Skogsklematis.

Magnolia.

Den vackraste av alla

med blommor på bar kvist.

Färgen.

Ihop med svärta och brända toner 

i husfasaden.

Så fin kombo.

Det väcker kreativ lust i mig.

Min största glädje och ett livspusseldriv.

Ner med händerna i jorden.

Gräv och andas in vårluften 

här och nu.

Ut i skogen och njut.

För mig har det blivit denna tids

meditativa tillstånd.

En boost för resten av vardagen.

Take Care och 

tänk sunt.

Kramen M.

Ögonblick som reminders

Jag vet.

Färgexplosionen, sommaren och 

för mig även människorna på

bilden.

Mitt i sommarens varma Oslo 

och inte ett orosmoln i sikte.

Blir glad.

Varm.

Det är vad ALLT

handlar om.

Kärlek.

PARIS.

Innan tomma gator och när vi väntade 

i TIMMAR på bord när mamma 

fyllde 70.

Jag vill vara där igen med er alla.

Lisa, Sebbe, Tomas, Tuva, pappa, Filip,

mamma, Christer å alla våra vänner.

Vid ett långbord med ljusslingor över.

Å skåla.

Tillsammans.

Jag spejar som en hök in 

genom rutan.

Kommer de verkligen ihåg oss typ.

27 grader i September och 

ärtan håller blodsockerhumöret uppe

med dricka efter dricka.

Tillslut fick jag min steak.

Godaste kött jag ätit.

Eiffeltornet.

Såklart och fett värt KÖERNA

på köerna på köerna och 

ALLA dessa människor överallt.

Sprinklersystem med vatten så att

vi inte skulle bli överhettade i värmen.

Hela världens språk i kön och människor 

från världens alla hörn.

Det var då det.

Mamma å bönan i randiga tröjor.

Turist javisst.

Möbelmässan å leverantörsbesök.

Boxen hade inget med besöket att göra,

men jag fastnade för orden och tog en bild.

Här och Nu.

Går att läsa om och om igen.

Tänkvärt.

Min Tomas.

Världens bästa.

Tillsammans kan vi allt om att ge tiden tid.

Vi är liksom världsmästare och borde 

få varsin medalj.

Han kan också allt om hur man 

överraskar med finaste presenten 

jag någonsin fått.

Min kyss förevigt på honom.

Känn på den.

Crazy.

FaceTime.

Något jag har en master i vid det här laget.

2 gånger om dagen.

Minst.

Vart vi än håller hus.

Fixet av hemmet.

Shit vad jag körde loss efter nyår.

Borde ha sparat lite till nu:)

Christer du snälla människa.

SOM du hjälpt mig med alla dessa 

idéer som jag fått.

Oftast nu nu nu.

Aldrig sen sen sen.

Haha, men hey vad fint det

blev och klapp på axeln

till mig som lyckas trolla med knäna 

och fixa helt nytt intryck med 

samma personliga känsla här hemma.

Om jag får tiden så kommer fokus.

Då finns det inget stopp förrän 

jag är klar.

Punkt.

46 år.

Inte 94 om nån undrar.

Å att få egna ballonger med tårta 

på sängen.

Det var första gången för mig.

Hög tid.

Den doften.

Betalbar just nu.

Stickade tröjor.

De har liksom fått en ny betydelse.

Mysigt.

Nyårsafton.

No words needed.

VI.

Farmor.

Pappas morsa.

Ärtans Nono.

Daggan.

Dagmar Jansson.

Som precis lämnat oss.

96 år gammal.

Du skulle ju bli 100 år och få 

brev från kungen;)

Vi ses när vi ses❤️

Ungefär som vi känner oss

några gånger om dagen just nu.

Frustrationen och ovissheten.

Rädslan att bli sjuk och kamplusten

för jobb och ekonomi.

I ett och samma andetag.

Det går.

Allt går.

Det måste gå.

Bit ihop eller bryt ihop.

Näver.

Närmast har blivit närmre och

de existensiella frågorna fler.

Vad jagar jag?

Vad är viktigt?

Vilka är viktiga?

Vad måste jag?

Vad måste jag inte?

Osv.

Vi i Sverige kommer komma ur

denna känslomässiga berg och dalbana

som nytänkande människor.

Det är jag helt säker på.

Ta hand om er.

Grabba tag i det som förhöjer.

Stort som smått.

Själv ska jag försöka skratta mer.

Ärtan nämnde häromdagen att 

jag är förändrad.

Att jag inte skojar och skrattar som

jag alltid brukar göra.

Den tog skruv.

Kramen M.