Balkongen.
Min lilla oas.
Den är så sliten och golvet
behöver egentligen läggas om.
Till det addar jag en
solstol i bambu som egentligen
är för stor och en rottingfåtölj
som sett sina bästa dagar.
Köpa nytt?
Näe.
Det har jag inte råd
med just nu tycker jag.
Så därför hittar jag inspo
i den övervintrade känslan.
Växter som överlevt
(YAY) och charmen i
dess lite osymmetriska växtsätt
med torra kvistar varvat med
nya skott.
Tanken är att hitta
ett lagom slitet möblemang
för en spottstyver.
Som redan har slitits in av
andra och som kan få fortsätta
åldras på min balkong.
På det viset frånsäger
jag mig också så mycket
onödig perfektion.
Att det vilda får härja
lite som det vill,
och att det maniskt perfekta
kanske inte alltid är det
finaste.
Till min samling
av övervintrade växter
tänkte jag ändå unna mig
en klätterros och
en ranka vildvin.
Rosen tänkte jag låta växa mot fasaden
och på spaljé i någon form.
Vildvinet hoppas jag ska kunna
slingra sig runt balkongräcket.
Grönt är skönt
och satan i gatan vad
rogivande det är att
plantera.
I vanlig ordning saknar
jag trädgård SÅ
mycket den här årstiden.
I nästa liv.
Då.
Nu är nu.
Mer än någonsin
och i det lilla bor ändå
det stora.
Vi ses.
Kramen M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar